minnenblirtillord

Jag börjar få tillbaka min panik över att gå på möten med diverse läkare. Imorgon har jag ett nytt möte, denna gången med den bättre läkaren men det känns på något sätt ändå väldigt jobbigt och jag blir panikslagen av bara tanken, jag är så rädd för att han ska tycka samma som min kontaktperson på öppenvården. Och hon kommer ringa mig imorgon, usch säger jag bara. Finns verkligen inget jag har att säga henne. Vill bara att hon någon gång ska förstå att vi inte går ihop, att jag inte litar på henne och att jag vill byta till någon annan men hon verkar inte alls vilja låta mig byta..

På tisdag måste jag tillbaka till Sunderbyn, Vuxenpsykiatrin för att träffa min patient ansvariga läkare. Jag vet inte riktigt vad mötet kommer handla om men jag har stor ångest inför det redan nu. Usch, jag vill inte alls veta vad som kommer sägas och egentligen vill jag verkligen inte tillbaka men jag måste...

Jag har försökt sysselsätta mig på olika sätt idag som vanligt för att hålla alla tankar i schak, det har fungerat förhållandevis bra men jag slist fortfarande mellan alla mina tankar och minnen över allt som hänt. Kan man inte bara få stoppa allt, i alla fall för en stund? Eller trycka på en knapp som raderar allt man vill precis som man kan göra på en dator. Jag skulle gärna låta min mögliga hjärna omformateras bara för att slippa allt,men det går inte hur mycket jag än skulle vilja och även om jag skulle be till högre makter.

Snälla, släpp mig och låt mig bli fri