Är det snart dags?
Tankarna har länge kretsat runt ett par saker och det är bara de som får plats i skallen på mig. Jag hatar alla dippar, dippar som är kraftiga och svåra att hantera. Då man bara måste ta fram självdestruktiviteten för att överleva stunden. Jag hatar mig själv för att jag är så svag och låter mina hjärnspöken och alla outhärdiga minnen plåga och styra mig.
Jag orkar inte med ett mående som kastas från att vara bra till att nästa sekund bli så dåligt att självmord är det enda som finns i tankarna. Jag hatar maten så otroligt mycket samtidigt som jag bara måste äta den. Jag hatar att spy samtidigt som det är en befrielse ifrån allt äckligt och all fett FETT F E T T som tränger sig in i mig, det får även ångesten att dämpa sig lite och för en stund.
Är det dags ännu? Är tiden snart inne?
Din tid är aldrig inne! Du ska överleva allt och du är starkare än alla monster, önskar så jag kunde hjälpa dig bästa stjärnan. <3
